Sub luna
Hösthorn, 1927
Sub luna amo.Mörk är min brud,brinner i bruna kvällar,dansar i månglitterskrud,doftar som nattglimunder en kornblixtsky,svalkar som morgondaggen,växlar som nedan och ny.
Sub Iuna bibo.Mörkt är mitt öl,svartmältat korn dess kärna,skummet som månglittermjöl.Tankar och löjensväva kring kannans rund,sväva som läderlappar,sväva som guldlöv i lund.
Sub luna canto.Mörk är min sång,suckar som våg i vassen,rullar som bränningens gång,reser sig trotsig,sjunker tillbaka tung,ebbar sin tid och flödar,gammal och kvalfullt ung.
Sub luna vivo.Mörkt är mitt liv,ringa och vanligt i öden,sorger och tidsfördriv.Gärna jag delartingens förgängliga lott,lycklig att lida och njutajordlivets fulla mått.
Sub Iuna morior.Mörk är min grav.Giv mig åt namnlös torvaeller åt vind och hav:vilan i mullen,eller ett skärat stoft,fladdrande som min längtanfladdrat mot månklara loft.